ciccistjusiga

Lars Ahlins bok Egen spis köpte jag någon gång i somras. Jag tyckte omslaget var så himla snyggt och dessutom lät titeln, "Egen spis", som om boken kunde ha någonting med kvinnors roll i hemmet att göra. Och sådant är alltid intressant att läsa om, när böckerna är utgivna under tidigt nittonhundatal (denna bok kommer från 1953)!

 

Jag började läsa boken för ett litet tag sedan och måste nog tyvärr tillkännage att den passar bättre som prydnad i hyllan än som lektyr. För den är så HIMMELELENS tråkig! Handlar om i princip ingenting, och är knappt rolig så som det utlovades på baksidetexten. Den var faktiskt så innehållslös att jag gav upp innan jag ens kommit till hälften, någonting jag i princip aldrig gjort tidigare.

 

Frågan är nu vad man gör med en sådan här förrädisk bok? Det känns ju fel att spara på den när man ogillar den? Samtidigt som omslaget är så käckt och piffigt? Jag är kluven...

 

 

Strindbergs klassiker Röda Rummet i en stilig pocketutgåva från 1961, fick ersätta Egen spis. Jag brukar inte gilla långa, malande beskrivningar men hittills är den helt okej! En stor överraskning för mig är att jag tycker mig skönja en humoristisk underton i hela berättelsen? Eller är det bara för att jag vant mig vid lättsinniga, kåserande romaner och helt har tappat den litterära sansen?! Det kan jag faktiskt inte svara på...